I måndags började jag mitt nya liv.. igen! Men den här gången måste det bli på allvar. Nu har båda mina föräldrar haft hjärtinfarkter och jag måste se till att jag inte bli nästa i familjen! Den här gången tar jag till professionell hjälp:

Jag var hos Joakim Dettner på Kroppsinvest Institute och fick en kost- och livsstilskonsultation. Han konstaterade att jag troligen är både gluten och mjölkintolerant och jag fick rådet att hålla helt glutenfritt och mjölkfritt under 14 dagar för att testa och se om jag mår bättre. Jag får inte ens äta glutenfritt bröd då även det kan innehålla 0,1-1% av gluten... så det är fisk, grönsaker, ägg, kött, fågel, skaldjur, inälvsmat och viltkött som gäller nu. Även till frukost! Det är inte helt lätt även om jag ju levt så tidigare när jag har gått på GI-metoden. Men jag är ganska trött på ägg.. och jag kan ju inte ha mjölk eller grädde i äggröran som tidigare.. Jag ska dessutom få i mig mer fett – kokosfett, jordnötssmör, olivolja, rapsolja osv.

Jag ska förlåta de som gjort mig illa i livet och som hjälpt mig att få låg självkänsla och lågt självförtroende så att jag kan lämna det bakom mig och gå vidare. Det tycker jag låter klokt men det är inte alltid så lätt. Man tror att man lämnat det bakom sig och så plötsligt hamnar man en dag i en situation som påminner mycket om en tidigare situation då man känt sig förtryckt eller ratad/mobbad och så plötsligt är man tillbaka i samma känsla. Då är det inte så lätt att förlåta och gå vidare. Men jag antar att det är det man måste göra för att känna sig hel. Så länge man inte gör det så låter man ju sig påverkas negativt fortfarande efter kanske hur många år som helst. Man får akta sig för att bli bitter - det är ju som att själv dricka gift och hoppas på att den andra dör – som jag läste någonstans.. kloka ord. Jag fick också tips på böcker att läsa för att finna harmoni.

Jag får inte heller träna! Jag som tog med mig träningskläder och räknade med ett svettigt pass fick veta att jag har så många inflammationer i kroppen att jag kommer att gröpa ur mina muskler och mitt skelett om jag inte botar inflammationerna först. Detta gör jag genom Colon cleansing – nej! Jag vill inte göra tarmsköljning – vilket jag inte heller behövde. Jag köpte någon Detox som ska hjälpa mig att sk*ta 4-5 gånger om dagen.. och sen ska jag fylla mig med probiotika så att jag får bra bakterier i mage och tarmar.. Så nu sväljer jag ner en inte helt god dryck på morgon och kväll och förväntar mig rena raketbajset.. Än så länge är det inte mycket att hurra för – men jag började ju i måndagskväll.

Det är lite jobbigt är att få i sig 0,033liter vatten per kg vikt. Det är vääääldigt mycket vatten att dricka! Ca 10,7 st 0,33cl flaskor.. om dagen! Och man får inte glömma en nypa havssalt i så att jag får i mig mineraler och annat som är nyttigt och som jag annars riskerar att kissa bort helt.

Han ”varnade” mig för att jag kommer att bli personlighetsförändrad. Till det bättre, dock! Inte ständigt så ilsken och lättirriterad utan nöjd, glad och harmonisk med mer energi – ja, mindre kan det knappast bli. Och till min mans – ja ja, även min – stora lycka så skulle intresset för sex återvända! Bara det är ju värt varenda krona.. :)

Nu vägde jag mig inte innan jag åkte dit – vilken miss! Men förra veckan vägde jag 107,5kg och hade en mage med 112 cm omkrets. Idag vägde jag 106,5kg med samma magomkrets. Jag ska se om jag törs lägga upp en bild på min feta kropp här.. så man har något att jämföra med om några månader.

Vi ses!

vitt vitt vitt.. överallt är det vitt.. När jag promenerade hem idag såg jag fantastiska isstalagtiter (miter?) hängandes framför ett fönster.. Det är härligt med all snö men nu behöver det inte komma mer. Skåning som jag är tycker jag ändå att det är att föredra när det är snö framför det slask man är van vid.. Det kan gärna ligga några veckor till men i mitten av mars ska det börja smälta undan..

I morse hade vi 23 minusgrader.. !!! Det är tack och lov inte var dag vi har så kallt.. Vet inte när det hänt senast men vid var andetag så var min utandning snarare en hostning än en vanlig utandning..

Jag blir i alla fall lite förundrad över all ilska som öses över SJ - som om det är deras fel att det är snöoväder över större delen av Sverige.. Visst kunde dom tagit in lite mer folk att sköta spåren men framför allt bör deras informationsmöjligheter ses över tänker jag. Sen får ju gemene man räkna med vissa förseningar - det här är ju inte en vanlig vinter, direkt..Vem kunde väl ana..

Jag vet att det ena inte utesluter det andra men visst sa dom att det skulle bli varmare av den globala uppvärmningen.. man kan ju börja tveka. Men så läste jag att det är fortfarande ovanligt varmt på våra poler så då hjälper det inte att det är kallt här.. Och hur eller hur, som man säger i småland, så måste vi ändå vara mer rädda om vår jord än vi har varit.. Visst - vid den industriella revolutionen förstod man inte bättre.. men idag..

Nähä.. ha det gott i det vita!!!

Jag är hemma för vård av barn idag. Sonen är inte värre sjuk än att jag kunde ta honom och systern med på stan och gå lite i affärer och sen ta en timmes fika på ett bra, men dyrt, fik. När barnen fikat färdigt gick de bort till några leksaker och jag fick lite tid för mig själv. Mannen är bortrest så jag hade liksom ingen tid att passa. Barnen ska dessutom vara hemma i morgon också, då sonen fortfarande är hängig och snorig och dottern har studiedag. Jag hade inga sysslor som MÅSTE göras med en gång, i och med att jag ska vara hemma i morgon också och jag kunde verkligen unna mig att bara sitta och läppja på Teet och .. bara vara.. Det är inte ofta man tar sig den tiden.. hade jag haft en inredningstidning eller skvallertidning så hade det varit perfekt! Något att bläddra i som inte kräver någon eftertanke... 

Hittade dessutom flera saker jag ville ha på loppis..


I morgon ska jag ändå pilla med lite arbete som jag måste se över tills på torsdagen men det är i morgon det. Idag.. idag har jag slödag..

Varför unnar vi oss inte det med jämna mellanrum? Så mycket bättre jag kommer att må efter att ha fått ta hand om mig själv så pass mycket. Barnen har uppfört sig bra också och när de har gått och lagt sig ska jag duscha, fila naglar, måla dom, sitta med hårinpackning och ansiktsinpackning och bläddra i gamla inredningsmagasin..

Jag tror också att mitt nya liv fungerar. Jag har slopat kolhydrater och börjar nu må väldigt bra av det. Det är jobbigt dom första dagarna, kanske första veckan men sen börjar energin komma tillbaka och jag slipper toppar och dalar utan är ganska jämn i humöret. Det innebär också större tålamod med barnen - och maken - och att jag sover gott om nätterna. Framför allt det där med humöret.. Det kostar mig tre dagars dåligt humör när jag ätit kakor eller godis.. Så nu måste jag rensa ur alla kolhydrater i kroppen och när jag börjar med kolhydrater igen så ska dom vara jääääääkligt lååååååånnnnnnggggssssaaaaaammmmmaa... Tre minuters njutning är inte värt tre dagars helvete..  

Och det låter kanske underligt men jag har verkligen misskött mig när det gäller hemmet. Jag har kommit fram till att jag nog är ganska pedantiskt av mig men när det hela tiden är så mycket att göra så har jag helt enkelt låtit min lata sida ta över. Detta har gjort att jag gått omkring i missnöje och irritation ganska mycket och hela tiden känt mig lite stressad. Inte förrän härom dagen kom jag på att det är för att det alltid är rörigt och.. ofint.. hemma som jag liksom aldrig är nöjd. De senaste veckorna har dock den vanligaste meningen i mitt vokabulär troligtvis varit "Jag måste städa........" (fyll själv i tomrummet). Jag har klorinstädat köket och badrummet, röjt upp i vardagsrum, dammat, kastat gamla krukväxter och sorterat bort sådant som jag inte använder. Jag har gått igenom hallskåpen och rensat ur små kläder till barnen och vikt ihop det snyggt som ska vara kvar. Jag har tagit ner alla sommarskor i källaren torkat av lister och dörrar med dörrfoder. Jag har till och med städat bakom spisen. Det är bara frysen och kylskåpet jag inte dragit ut.

v. 44 när barnen är hos farmor och farfar så ska jag tömma köksskåpen och förhoppningsvis måla allt som är vitt i köket.. om inte annat så ska jag i alla fall städa i skåpen.

Så nu går jag omkring och är lite nöjd med hemmet och tillvaron och det är ju så mycket enklare att plocka undan om man tar lite hela tiden. Då blir det ju aldrig stökigt.. och jag kan ta med mig någon hem utan att behöva fundera över om det ser okej ut hemma..

Nu ska jag bara få maken att lägga tillbaka duken på borden hemma när han tagit bort dom för att exv. äta....

Jag kan verkligen hetsa upp mig när jag hör på radion någon som exv. frågar Vart är pennan.. Jag funderar starkt på att ringa in eller åtminstone skriva till radiostationen och påpeka detta irriterande språkbruk av helt fel adverb. Jag kan till och med byta radiokanal – eller för den delen tv – om det händer mer än en gång..

 Så vad gäller? Jo!

Var - på vilken plats
Vart - till vilken plats, dvs. indikerar riktning!

 Ja, det kan verka som en bagatell men det skär i mina öron precis som om någon drar med naglarna över en gammal skoltavla eller när besticken glider mot porslinet.. brrrrr…

Vi byter bredbandsbolag nu i månadsskiftet. Och det är alltid strul när man ska byta från något till något annat. Den här gången beställer vi telefon, bredband och virusskydd från bolag två. Det ska börja gälla 1 oktober får vi veta. Plötsligt får vi en räkning från bolag 1. Vi har avslutat vårt telefoniabonnemang innan avtalet gått ut så vi får betala straffavgift på drygt 300kr... När vi sen får telefonräkning från bolag 2 så visar det sig att vi har fått ett virusskydd som vi ska betala för... Men inget bredband!!! Maken ringer till bolag 2 som säger att så är det alltid med telefonabonnemang (vilket möjligen står finstilt på hemsidan) och det där med virusskyddet ska man kolla upp och återkomma till Maken.. Månaderna går.. Vi är duktiga svenskar och betalar in för virusskyddet i alla fall så att man inte får någon anmärkning på sig och tänker att det rättar dom väl till senare.. Ingen ringer tillbaka till Maken..

I dag ringer jag till bolag 2 och frågar om det verkar rimligt att vi betalar för virusskydd när vi inte har bredband. Jag väntar säkert 4 sekunder innan hon svarar att: Jodå, det tyckte hon eftersom man kan använda det till att surfa med telefon.. Men.. vi har ju inte Voip... Vad ska vi då med virusskydd till? Det dröjde ytterligare 4-5 sekunder innan hon pratade igen.. Hon var snorkig och otrevlig och verkade mer upptagen med att "bläddra i veckorevyn" än att ta hand om kunden... Hon sa nästan rakt ut att vi får skylla oss själva eftersom vi beställde via nätet. 4-5 sekunders tystnad då jag hörde andra - TREVLIGARE - röster i bakgrunden.. "Ni har ju beställt detta - menar du att det inte stämmer?!" tog hon sig tid att fråga snorkigt "vi har beställt det, det stämmer - vi ska ha det när vi har bredband - vilket vi får den 1 oktober och inte för tre månader sen!!" Hon nedlät sig att berätta för mig att det är ju olika produkter.. "JA, men dom används tillsammans och vi köper dom från samma företag!" hävdade jag...  till slut nästan suckade hon och sa att hon skulle kolla upp det och ringa tillbaka till mig. Hon fick mitt telefonnummer och när jag inte genast lade på sa hon: Då säger vi så! med vass röst.. JA, Tack,,, hör jag mig själv säga.. Vad tackade jag för???

Även om man tycker att det är en idiot som ringer så får man väl ändå som kundsupport vara lite mer positiv i sitt sätt att bemöta den som ringer... Annars kan jag ju tycka att man är på fel plats. Man ska ju vara där för att man vill hjälpa till inte för att snäsa av människor som undrar över vissa saker.. Hon kunde ju gjort så mycket bättre.

"JA, oj, det verkar ju tokigt. Tyvärr är det så när man beställer via Internet att vissa saker börjar gälla dírekt medan annat tar lite tid. Jag kan ju se om jag kan göra något åt situationen men jag är tveksam till det. Kan jag få ringa upp dig senare idag så ska vi se om vi kan vara behjälpliga.. ?" Hade ju fungerat så mycket bättre!

Gudrun Schyman pratar om att minskad arbetstid ska ge ökad jämställdhet. Många funderingar väcks och luftas i kommentarerna. Bland annat tycker någon att det inte är ett liv med 8 timmars arbetsdag 5 dagar i veckan.. Jag håller med. Jag kan tänka mig åtta timmar inberäknat att ta sig till och från jobb samt raster. Att vara ifrån mina barn i åtta timmar skulle vara ok men som det är nu är vi ifrån varandra alldeles för mycket och barnen får vara på dagis resp. fritids för länge. När det sen blir helg så har vi heltidsarbetande föräldrar så mycket att göra med hus och trädgård att man knappt har tid med barnen då heller. Ja ja.. lite är mitt eget val.. Vi kunde bo i lägenhet, vi kan gå ner i arbetstid. Men vill vi gå ner i status? Hur blir det för barnen om vi väljer att sänka vår status och inte kommer att ha råd med det som barn och ungdomar vill ha idag - kläder, resor, tv-spel, datorer.. Så länge människor bedöms efter sina ägodelar är jag inte redo att utsätta mina barn för det.

Men varför skulle minskad arbetstid ge mer jämställdhet? Ska vi inte i ett modernt samhälle som Sverige ändå kunna skapa jämställda människor oavsett kön? Till skillnad från Anna och Paul Anka så delar jag och maken på det mesta.. Han var hemma lika länge som jag med respektive barn, han bytte blöjor, han packar väskor och han lagar mat. Han sköter tvätten, dammsugar och diskar - jag städar badrum, dammar, diskar och lagar mat.. Jag snickrar och renoverar inne - han gräver och hugger i trädgården osv. Den som kan enligt sin almanacka, stannar hemma om barnen är sjuka..Men är vi verkligen undantagen här i Sverige? Jag kan inte säga någon på rak arm där det är självklart att det är kvinnan som ska vara hemma om barnen är sjuka - däremot vet jag flera kvinnor som haft svårt att släppa ifrån sig föräldradagar till papporna.  Ingemar Gens tar upp jämställdhetsfrågan "vem uppfostrar barnen" i en artikel i Allt om barn. Jag känner inte igen mig helt i det då vi som sagt delat på och delar på det mesta som har med barnen och hushållet att göra men det är ändå tankeväckande på flera sätt. 

Bland annat nämner han det där med att pojkar aldrig uppmuntras till att spela mamman i mamma-pappa-barnlek, vilket är intressant. Hur ska han kunna sätta sig in i hur det är att vara mamma om han aldrig får leka mamma - eller tvärtom.. hur kan flickan sätta sig in i att vara pappa om hon aldrig är pappan i leken? Skulle det vara ett första steg mot jämställdhet? Att man sätter sig in hur det är att vara det motsatta könet? Skulle vi få bättre förståelse för varandra? Jag tror att det kan vara så. Att empatiförmågan ökar och man blir snällare mot varandra. Det är inte lätt att vara man eller kvinna i det samhälle vi har skapat - vi måste öka förståelsen för varandra.

Jag tror dessutom att det skulle kunna vara en tankeställare för oss vuxna att se barnen ta våra roller. Jag kan skratta nu åt att min dotter låter och ser ut som jag - hur skulle hon se ut om hon spelade pappa? Hur uppfattar sonen mig eller dottern pappa? Skulle kanske också ge oss goda skratt....

Från boken "LEV MED DIN KROPP; Om acceptans och självkänsla" av Ata Ghaderi och Thomas Parling.

ÖVNING:
Tänk på någon du gillar och värdesätter
Du ska nu ta fram en penna och börja skriva om någon som du tycker om. Tänk på en person som du känner väl. tycker mycket om, värdesätter och som du tycker har många positiva egenskaper och gör bra saker. Skriv ner allt möjligt positivt som du kan komma på! Håll gärna på i cirka 10 minuter. Tänk efter och försök få med allt som du tycker är positivt med den här personen.

.........................................................................................................................

Nu när du har skrivit ner allt som du tycker är positivt med den här personen, som du tycker om och värdesätter, undrar vi om det i dina beskrivningar ingick något om hur personen ser ut fysiskt? Har du skrivit något om personens vikt, längd, figur, ansikte, kroppsform eller utseende? Hur viktiga är dessa aspekter för vad du tycker om den här personen? Om han eller hon skulle gå upp några kilon, vara några centimeter längre eller kortare, ändra utseende lite grann - hur stor roll spelar det för dina känslor för honom eller henne? Rasar det hela din bild av den här personen  om vikten eller utseendet skulle ändras? Om du tänker på den här personens olika sidor, hur stor procentsats handlar om utseende, figur eller vikt? Skriv ner procentsatsen här...

Nu vill vi att du tänker på dig själv. Försök att inte gissa dig fram till vad vi tror att vi tycker att du ska skriva, eller vad som är lämpligt, utan försök att tänka efter hur det känns för just dig, hur du upplever dig själv som person och skriv slutligen ner i procent hur viktigt utseende, figur eller vikt är för din egen del. Skriv ner procentsatsen här...

---

Varför är det så svårt att se sina egna positiva sidor? Varför fixerar vi så lätt vid de där extra handtagen på höfterna, att ena bröstet är större än det andra, att jag har ett krokigt lillfinger? Varför ser jag inte lika lätt hur folk vänder sig till mig för att få råd, hur bra jag är på att sticka, att jag har många vänner osv.. Det är så svårt att se på oss själva med kärlek i ögonen... Men oftast är det så andra människor ser oss.. Varför inte jag själv?

En söt film har gjorts och lagts ut på Youtube som handlar om de där ögonblicken i livet som vi nästan alla går igenom.. Det är ju detta som är livet. Men många av oss går omkring och väntar på att livet ska hända och ser inte allt det där som faktiskt händer här och nu... Man går i sina egna spår och rutiner och tar inte tillvara på allt det där.. som faktiskt är livet..

Jag och min familj har långt till släkten så därför har jag en familjeblogg där jag skriver saker som händer i min familj och där brukar jag skriva ner saker som mina barn gör eller säger.. och där man kan ju se hur deras små hjärnor utvecklas i takt med att deras uttalanden blir mer och mer förståndiga.. Jag skriver också upp det i en liten bok om jag inte har datorn igång.. Där är några gyllene ögonblick samlade..

Varför är det så svårt att stanna upp i nuet och ta de ögonblick som kommer här och nu? Vi planerar för framtiden oavsett om den är långt borta eller om 30 minuter. Hur ofta stannar du upp och ser på världen omkring dig.. vi borde njuta mer över att det är fred i vårt land och att vi inte blir bombade med napalm. Att våra nära och kära är friska och lever omkring oss.. Berättar vi tillräckligt ofta att vi älskar dom?

Idag såg jag en död humla som låg bakom ett glas.. Den hade legat där och blivit så blekt av solen att det såg ut som en albinohumla..

Jag tog mig lite tid att titta på den här söta lilla saken och lyssnade på alla ljud omkring mig.. Morgontrafiken for förbi.. fåglar sjöng i träden och någon cykel plingade förbi.. Sen kom en kollega och öppnade dörren - ett nytt möte- ett nytt ögonblick i mitt liv..

”Sexuellt är det mannens skyldighet att se till att kvinnan är tillfredsställd, gör han inte det får han skylla sig själv om hon är otrogen.

”Svenska pappor är tragiska om de inte ställer upp på blöjbyten och jämställdhet.”

"Som man ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid vara snygg och välklädd.”

”Det är synd om svenska kvinnor. De gifter sig med snygga män som snabbt blir oattraktiva, börjar klä sig slafsigt och struntar i kvinnans behov. Många svenska kvinnor måste undra varför de gifte sig – och det är inte underligt att så många skiljer sig.”

"en man som inte kan stryka sina skjortor själv är patetisk och bör bo hos sin mamma"

I jämställdhetens tecken.....

Min man kom just från ett möte på skolan.. Där hade man bland annat tagit upp att barn i 1:a klass hade blivit fotograferade av tjejer från 8:e klass - i duschen efter gymnastiken! Det får mig att fundera på om någon betalar tjejerna för att ta dessa foton.. Ska inte våra barn få vara naturliga och nakna ens i skolans duschutrymmen?? (Man ska åtgärda detta genom att fröknarna ska finnas i omklädningsrummen när barnen byter om och duschar så att inga obehöriga kommer in.. )

Men vart är denna värld på väg.. Jag blir helt gråtfärdig... Läser på DN.se och blir mer och mer ledsen.. 750 000 pedofiler räknar man med som söker på nätet eller i verkligheten.. och jag tänker på min lilla flicka och min söta pojke som just nu sover sött i sin sängar.. Hur kan man bara tända på deras oskyldiga osexiga kroppar.. Vad är det i pedofilernas hjärnor som är fel??? Jag mår illa.. 4 miljoner websidor med utnyttjade barn till och med under 2 år. Dessa värnlösa små barn som borde kunna lita på vuxna..

Många som våldtar och förgriper sig på andra har själv blivit utsatta för övergrepp av varierande grad och typ, har jag läst någonstans under min utbildning. Därför måste vi bli bättre på att ta hand om de utsatta barnen så att de inte själva blir förövare.

Jag pratar med mina barn om det här... Försöker få dom att förstå att de måste berätta för mig om någon har gjort något mot dem som de inte tyckte kändes bra -om någon tagit på snoppen eller snippan eller sagt åt dom att ta på någons snopp, snippa eller bröst.. Och om någon sagt att det måste bli en hemlighet som man inte får berätta för någon - då MÅSTE dom berätta för mig.. För ingen vuxen eller något äldre barn får göra sådant...

Jag hoppas så att dom förstår..

Men när jag var liten pratades det inte alls om sån't... har det ökat eller har det bara blivit mer synligt?

Det är så tråkigt när människan blir beroende av droger. Varför kan inte livet vara en drog i sig? Mina svärföräldrar har en bild - säkert från 70-talet - där det står att livet är bästa drogen. Varför känner vi inte så? Själv har jag aldrig vågat mig på att droga annat än alkohol. Jag har en känsla av att jag skulle fastna ganska lätt i något som jag sen tappar kontroll över. Som ungdom tyckte jag att jag inte hade kontroll över mycket i mitt liv men det lilla jag hade kontroll över ville jag definitivt inte förlora.. Men jag tror att jag var ganska förskonad ändå.. Jag umgicks inte i de kretsar där droger förekom. Det var knappt att vi provade alkohol. I kommunen där jag bor nu är vi också hyfsat förskonade från droger och ändå tycker vi att det förekommer i ganska stor skala.

Men efter att ha träffat många ungdomar så känns det ibland som att det är konstigare att de inte knarkar än om de gör det.. Det vissa människor blir utsatta för - av sina föräldrar eller andra som de borde kunna känna tillit till - ibland både kroppsligt och psykiskt... Varför är det så? Har vi människor en medfödd ondska som de flesta lär sig tygla eller är det att ont föder ont? Jag tror på det sista. När jag ser en nyfödd bäbis kan jag inte för mitt liv tänka mig att det är en ond bäbis.. om än jag hade mina tvivel på min dotter när hon var runt året.. Men det måste vara den ryggsäck vi bär som fylls med dåliga saker som gör att vi blir onda och dåliga mot våra medmänniskor..

På svd.se kan man läsa Doktorn på sängkanten, som Inte är en nyinspelning av den gamla Mazurka på sängkanten utan ett reportage om en läkare som tycker att man inom läkarkåren inte tar relationen mellan läkare och patient på allvar.  Läkarna litar mer på datorerna än på sig själva, sin egen beröring, bedömning och sitt samtal med patienten.

När jag själv gick till läkaren sist så skrev jag upp mina symptom innan på en fusklapp för när man sitter där och känner läkarens stress och man måste få ur sig allt på en gång och då är ju givetvis hjärnan alldeles blank.

Jag tror på att läkaren ska spendera mer tid till att prata med patienten.. Kommer man ihåg att säga alla symptom annars.. och kanske när man sitter där och pratar att man säger något som visar sig vara lösningen på alltihop men det aldrig hade upptäkts om man bara varit snabb in- snabb ut..

Och det han säger om förtroende för läkaren.. Det har visserligen blivit bättre nu sen man har "husläkare" - det blir inte olika läkare var gång - men hur många patienter har inte han eller hon att ta hand om? Kommer läkaren ihåg vem jag eller mina barn är? Möjligen om man springer där för jämnan men tack och lov är det inte så. Får läkaren en helhetsbild över hur jag lever när han träffar mig 5 minuter åt gången... Ett besök hos läkaren tar kanske en timme.. varav kanske 30 minuter är i yttre väntrummet eftersom någon inte har hållit sina fem minuter hos doktorn och allt blivit försenat - 15 minuter är i ett undersökningsrum i väntan på läkaren och resterande 15minuter är fördelade på 5 minuter då han "undersöker" patienten och 10 minuter vid datorn..

Nej.. vi behöver ha tillbaka våra husläkare.. de som var husläkare på riktigt och som kände familjerna de hade hand om.. det borde vara roligare att vara läkare då också..

Det fanns mycket idag som jag kan blogga om. Kackerlackor, Baggar, bankomater, barnligor, sorg och avrättningar är dom som intresserat mig nu på morgonkvisten.. Jag betar väl av dom en efter en..

Kackerlackor är inga trevliga djur.. Eller ja.. jag känner ju ingen så där personligen och har aldrig suttit ner och haft något djupare samtal med någon. Senast jag träffade en kackarlacka var i Bungalow:n i Thailand för 7 år sen men jag har faktiskt inte haft något behov av att träffa just en kackerlacka efter det. Jag är definitivt inte sugen på att dela boende med kackerlackor och förlåt mig men jag kan inte tycka annat än att det var rätt att skicka dom där kackerlackorna till fastighetsägarna/skötarna. Det är för jäkligt att man inte kan ge människor värdiga bostäder.. sen måste det inte vara det senaste eller med jacuzzi men det ska väl ändå vara människovärdigt?!

Baggar... Anders Bagge måste väl ändå vara den gosigaste och sötaste människan på TV just nu. Han sitter där och vill så väl att han nästan vänder ut och in på sig själv för att göra ett avslag på ett schysst sätt.. Och han är ju snyggare än den andre killen - vars namn jag inte ens kommer på i rasket..) Mmm.. hade jag inte redan varit gift med världens bästa man så hade jag nog lagt in en stöt på Anders Bagge - men jag hade nog inte kunnat bräda hans nya flamma... jag har inte långt svallande blont hår och det verkar ju vara det som Anders faller för.. (surt sa räven)

Bankomater Hade jag fått ut mer pengar än vad jag hade på kontot hade jag faktiskt gått in till banken och berättat det. Ärligt talat.. det hade jag. Hur kan man leva med att stjäla pengar på det viset? Och nog måste man förstå att man blir straffad för det. Det är skillnad om jag tar ut 300kr men bara hade 200kr -  det kanske man inte märker direkt.. men flera hundra tusen kan man ju anta vara fel.. speciellt som han bara hade 18 kr egentligen.. Någon koll på sina pengar får man väl anta att han har.. Om han nu inte var svagbegåvad vilket "antyds" i texten..

Barnligor... Det synd om deras offer - jag vet inte själv hur jag hade kunnat hantera den rädsla som måste finnas kvar länge efteråt. Vågar man någonsin lita på någon som stiger innanför dörren igen? Alla mardrömmar - både dagliga och nattliga - och tankar på hur illa det faktiskt kunde ha gått...

Men trots detta kan jag inte låta bli att se också barnen/ungdomarna som gör detta, som offer.. Stackars ungar.. hur ser deras vardag ut, deras familjer, deras liv och deras syn på framtiden ut? Var är föräldrarna när ungarna är ute och härjar på kvällar och nätter? Varför har ingen lärt dom rätt och fel? Varför får våra barn ha det så här? Efter att ha jobbat med ungdomar och deras familjer i drygt 7 år så vet jag att det till 95 % handlar om bristande föräldraomsorg när barnen gör så här.. de andra 5% handlar om att ungdomarna bara råkar hamna i fel sällskap.. (obs - egna ungefärliga siffor - finns nog ingen egentlig statistik) Så hur gör vi för att få bättre föräldrar i samhället?

Sorg.. Först var det Michael Jackson och nu Patrick Swayze.. Men också dagligen mördas kvinnor och män som människor sörjer - inte så världsomfattande som våra kändisars bortgång men likväl. De flesta människor blir saknade av nära och kära när de går bort. Men värst måste vara när någon mördas. Alla dessa kvinnor som mördas av män som de känner eller inte känner.. Kvinnor som mördas av andra kvinnor.. och män som mördas av kända och okända. Blir mördade för pengar, sex eller helt utan andra anledningar än att de finns.. Hur överlever man att ens barn mördats? Det måste vara bland det värsta som finns - att överleva sina barn..

Att ens egna barn är en mördare som ska avrättas måste kännas väl så tungt... Det barn som man kanske har älskat hett och försökt ge det bästa i livet har bragt någon annan ur livet. För inte alla mördare har haft svåra uppväxter även om det tyvärr inte är ovanligt. Där är vi tillbaka till dom där barnligorna som jag skrev om tidigare. Finns det något man kan göra innan det går så långt?
Men hur tänker man som mamma eller pappa när man får veta att ens egna barn har dödat någon annan? MÖRDAt någon annan? Lägger man skulden på sig själv eller skjuter man undan det, tar avstånd från sitt barn.. För mig hade det varit en så stor sorg att jag inte vet om jag överlevt detta. Jag hade i alla fall inte kunnat leva som tidigare - kunnat gå till jobbet och sett mina medarbetare i ögonen och veta att de vet att jag uppfostrat en mördare. Kan man någonsin förlåta sig själv för att man inte såg vartåt det lutade -  mitt barn mådde så dåligt att han/hon gjorde något så hemskt och jag märkte det inte, såg inte mitt barn, kände honom/henne inte tillräckligt väl..

Andreas Carlsson! Där har vi det.. så heter han ju.. ja ja..