Det fanns mycket idag som jag kan blogga om. Kackerlackor, Baggar, bankomater, barnligor, sorg och avrättningar är dom som intresserat mig nu på morgonkvisten.. Jag betar väl av dom en efter en..

Kackerlackor är inga trevliga djur.. Eller ja.. jag känner ju ingen så där personligen och har aldrig suttit ner och haft något djupare samtal med någon. Senast jag träffade en kackarlacka var i Bungalow:n i Thailand för 7 år sen men jag har faktiskt inte haft något behov av att träffa just en kackerlacka efter det. Jag är definitivt inte sugen på att dela boende med kackerlackor och förlåt mig men jag kan inte tycka annat än att det var rätt att skicka dom där kackerlackorna till fastighetsägarna/skötarna. Det är för jäkligt att man inte kan ge människor värdiga bostäder.. sen måste det inte vara det senaste eller med jacuzzi men det ska väl ändå vara människovärdigt?!

Baggar... Anders Bagge måste väl ändå vara den gosigaste och sötaste människan på TV just nu. Han sitter där och vill så väl att han nästan vänder ut och in på sig själv för att göra ett avslag på ett schysst sätt.. Och han är ju snyggare än den andre killen - vars namn jag inte ens kommer på i rasket..) Mmm.. hade jag inte redan varit gift med världens bästa man så hade jag nog lagt in en stöt på Anders Bagge - men jag hade nog inte kunnat bräda hans nya flamma... jag har inte långt svallande blont hår och det verkar ju vara det som Anders faller för.. (surt sa räven)

Bankomater Hade jag fått ut mer pengar än vad jag hade på kontot hade jag faktiskt gått in till banken och berättat det. Ärligt talat.. det hade jag. Hur kan man leva med att stjäla pengar på det viset? Och nog måste man förstå att man blir straffad för det. Det är skillnad om jag tar ut 300kr men bara hade 200kr -  det kanske man inte märker direkt.. men flera hundra tusen kan man ju anta vara fel.. speciellt som han bara hade 18 kr egentligen.. Någon koll på sina pengar får man väl anta att han har.. Om han nu inte var svagbegåvad vilket "antyds" i texten..

Barnligor... Det synd om deras offer - jag vet inte själv hur jag hade kunnat hantera den rädsla som måste finnas kvar länge efteråt. Vågar man någonsin lita på någon som stiger innanför dörren igen? Alla mardrömmar - både dagliga och nattliga - och tankar på hur illa det faktiskt kunde ha gått...

Men trots detta kan jag inte låta bli att se också barnen/ungdomarna som gör detta, som offer.. Stackars ungar.. hur ser deras vardag ut, deras familjer, deras liv och deras syn på framtiden ut? Var är föräldrarna när ungarna är ute och härjar på kvällar och nätter? Varför har ingen lärt dom rätt och fel? Varför får våra barn ha det så här? Efter att ha jobbat med ungdomar och deras familjer i drygt 7 år så vet jag att det till 95 % handlar om bristande föräldraomsorg när barnen gör så här.. de andra 5% handlar om att ungdomarna bara råkar hamna i fel sällskap.. (obs - egna ungefärliga siffor - finns nog ingen egentlig statistik) Så hur gör vi för att få bättre föräldrar i samhället?

Sorg.. Först var det Michael Jackson och nu Patrick Swayze.. Men också dagligen mördas kvinnor och män som människor sörjer - inte så världsomfattande som våra kändisars bortgång men likväl. De flesta människor blir saknade av nära och kära när de går bort. Men värst måste vara när någon mördas. Alla dessa kvinnor som mördas av män som de känner eller inte känner.. Kvinnor som mördas av andra kvinnor.. och män som mördas av kända och okända. Blir mördade för pengar, sex eller helt utan andra anledningar än att de finns.. Hur överlever man att ens barn mördats? Det måste vara bland det värsta som finns - att överleva sina barn..

Att ens egna barn är en mördare som ska avrättas måste kännas väl så tungt... Det barn som man kanske har älskat hett och försökt ge det bästa i livet har bragt någon annan ur livet. För inte alla mördare har haft svåra uppväxter även om det tyvärr inte är ovanligt. Där är vi tillbaka till dom där barnligorna som jag skrev om tidigare. Finns det något man kan göra innan det går så långt?
Men hur tänker man som mamma eller pappa när man får veta att ens egna barn har dödat någon annan? MÖRDAt någon annan? Lägger man skulden på sig själv eller skjuter man undan det, tar avstånd från sitt barn.. För mig hade det varit en så stor sorg att jag inte vet om jag överlevt detta. Jag hade i alla fall inte kunnat leva som tidigare - kunnat gå till jobbet och sett mina medarbetare i ögonen och veta att de vet att jag uppfostrat en mördare. Kan man någonsin förlåta sig själv för att man inte såg vartåt det lutade -  mitt barn mådde så dåligt att han/hon gjorde något så hemskt och jag märkte det inte, såg inte mitt barn, kände honom/henne inte tillräckligt väl..

Andreas Carlsson! Där har vi det.. så heter han ju.. ja ja..